ASVH, Svenska Ridsportförbundet (SvRF) och Sveriges Veterinärförbund samverkade under 2010 i ett gemensamt projekt med syfte att tydliggöra de negativa konsekvenser Konsumentköplagen när den tillämpas vid försäljning av levande djur. Projektet som fick ekonomiskt stöd från Jordbruksverket fokuserade på försäljning av hästar.
Målet med projektet är att få en bra grund för att fortsatt arbeta för en ändring av den nuvarande tillämpningen av Konsumentköplagen vid försäljning av levande djur. Bland annat har projektets rapport presenterats för Landsbygdsdepartementet och för flera aktörer inom svensk hästnäring vid ett möte under Scandinavium 2011. På EU-nivå pågår för närvarande en översyn av det så kallade konsumentköpsdirektivet som är den styrande grunden för de olika medlemsländerna. Här har ASVH och SvRF i slutet av juni 2011 gemensamt skrivit ett brev till EU-kommissionen som stöd för en tysk skrivelse från en stor samling hästorganisationer där samma problematik tas upp som vårt svenska projekt kommit fram till. Den här frågan är alltså angelägen i flera olika länder.
Nedan följer ett utdrag från den svenska slutrapporten som du hittar i sin helhet i den högra spalten av den här sidan.
Hästen är ett djur som intresserar många människor. Hästen kan vara en familjemedlem, en arbetskamrat eller ett tävlingsredskap. Gemensamt för alla är att när en häst skall säljas är det inte enbart en vara som säljs i likhet med att sälja sina golfklubbor eller sin bil. För en person kan hästen vara en kär familjemedlem, för en annan en liten del av en stor verksamhet. Blir parterna oense är det upp till domaren att avgöra vem som har ”rätt”.
Detta medför risk för problem i de fall då Konsumentköplagen skall tillämpas. Konsumentköplagen gör ingen skillnad på om köpeobjektet är en i vara i förpackning på en hylla hos en elektronikkedja eller om det är den av familjeföretaget ägda ponnyn, som skall övergå till en annan ägare. Det kan röra sig om konsumentköp i båda fallen. Konsumentköplagen tar endast hänsyn till om säljaren skall betraktas som näringsidkare eller ej och om köparen är en privatperson.
Överlåtelser av hästar från en näringsidkare till en privatperson regleras, liksom överlåtelser av andra konsumentvaror, av Konsumentköplagen (1991:932) (KKL).
En näringsidkare är ”… en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål som har samband med den egna näringsverksamheten.” En konsument är ”… en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet. Hästen, liksom andra lösa saker; behandlas som en konsumentvara och har därigenom inte någon specialreglering i den svenska köprätten, trots att den som levande varelse inte är massproducerad eller går att jämföra med TV-apparater, bilar eller kylskåp.
Köparen/ konsumenten är, när ett fel antas föreligga i en överlåten vara, den person som initierar rättsprocessen. Detta gör köparen i de allra flesta fall när hans förväntningar på hästen av någon anledning inte uppfyllts. I många fall innebär de ouppfyllda förväntningarna att köpet hävs. Ibland kan detta t.o.m. ske genom att köparen aktivt söker efter fel på hästen i avsikt att kunna återlämna den och få tillbaka köpeskillingen. Detta sker, säger erfarenheten, ej sällan med en bakomliggande tanke att kunna köpa en annan häst. Att sätta ett vapen i form av KKL i händerna på människor som missbrukar lagens uppenbara syften är, ur säljarens synvinkel, inte rimligt. Detta främst grundat på att säljaren har mycket svårt att värja sig ifrån de påståenden och krav som köpare framställer.
Säljaren är den person som särklass lider mest skada av en process under KKL. Lagens utformning medför att säljaren sällan eller i stort sett aldrig kan skydda sig mot en köpare som verkligen vill lämna tillbaka en köpt häst. Det säljaren riskerar, vid en förlust i domstol, är att dels få betala ett betungande skadestånd dels att få tillbaka en häst i mer eller mindre dåligt, eller i vart fall förändrat, skick. Detta resonemang grundar sig på att det vanligen förflyter lång tid (som sällan går att påverka) mellan tvistens uppkomst och avslutning. Tiden som kan förflyta medför att skadeståndet stiger för varje dag. Vidare kan en lång tid utan träning skada hästen, eller i negativ riktning förändra dess förutsättningar. Efter denna tidsperiod finns uppenbara risker att hästen, vilken vid en förlust i rätten, normalt återgår till säljaren, återkommer till honom i ett sådant skick att den inte längre är i god kondition eller tränad på det sätt den var tidigare. Säljaren upplever därmed ofta ett utpressningsliknande tvång att återta hästen.
För en uppfödare – till skillnad mot en person som handlar med hästar – som kan ha har lagt ned flera år på en häst är det orimligt att hans arbete enkelt skall kunna spolieras på ett några månader.
Konsumentköplagen råder inte enbart över köpare och säljare utan tillämpas även i de fall säljaren inte är näringsidkare men överlåtelsen har förmedlats av en näringsidkare. Köpet blir då att betrakta som ett konsumentköp och såväl säljaren som är privatperson och förmedlaren blir solidariskt ansvariga för hästen och eventuella skadestånd. Avsikten med detta stadgande i KKL var bl.a. att en näringsidkare inte skulle kunna kringgå KKL:s tvingande regler med kanske bara ett namn på ett papper.
Försåvitt varan blir försåld på auktion är det sannolikt att köpet kommer att bli bedömt enligt KKL eftersom överlåtelsen i sådant fall har förmedlats av en näringsidkare.