Jag, Hanna Blomdell är en erfaren ryttare som ingen fått upp ögonen för. Jag har stor ridvana och har ridit ända sedan jag var liten.
Allt började på Löddeköpinge ridklubb där jag fick skritta ut hästarna till hagarna, jag var ca 2 år och lycklig som bara den. När jag blev lite äldre fick jag börja på ridskolan och lyckligare gick inte att bli. På ridskolan fick jag alltid rida med de som var flera år äldre då jag inte var rädd för något och hade känsla.
När jag var 9 år fick min mamma ett samtal och efter samtalet skulle vi prata på mitt rum, det var den fodervärdsansvariga som ringde och jag skulle få bli fodervärd på den nya ridskoleponnyn 3 dagar i veckan. Nu var toppen av lycka uppfylld! Anton som var en snäll b-ponny hade en väldigt speciell hoppstil. Om man inte hade tillräckligt med fart tog han i och ryttaren kom i obalans, eftersom han var snäll och kände detta stannade han efter hinderna och ryttaren flög av. Jag flög också av i början med efter att ha trillat av 9 gången på en och samma hoppträning lärde jag mig. Vi var ute på pay and rider och hoppade 50-60cm. Han var ingen storhoppare men en perfekt förstaponny.
När jag tyckte att jag hade blivit för stor för Anton och då var jag 10år och inte alls för stor gick jag över till en d-ponny. Castor som denna ponny hette var en arabkorsning och rädd för allt. Han var motsatsen till Anton. Jag var ute på pay and rider också och har många bra och roliga minnen därifrån. En gång klarade jag en hel bana felfritt och en klubbkompis pappa blev så glad att han klappade med sina stora lädervantar och jag flög av. Jag var såklart lika lycklig ändå för nu hade jag en till rosett att hänga på väggen.
Vi började kolla på en egen ponny när jag var 12år. Det kändes som om vi kollade på flera hundra stycken men det gjorde vi ju såklart inte. Till sist fick jag upp ögonen för en 6årig angloarab, Rosenbom. Han var världens snällaste ponny och ställde upp på nästan allt- utom att hoppa. På träningar gick det bra, han hoppade allt och ganska bra, men på tävlingar var jag glad om jag bara kom runt en bana med 20 fel. En gång skulle jag prova en dressyrtävling, det gick bra, jag blev 2a placerad och placeringarna i dressyr fortsatte att trilla in. Tillsammans tävlade vi upp till LA dressyr och LB hoppning. Men det var hoppning jag brann för så vi bestämde oss för att sälja min bästa vän. Efter ett halvårs försökande tog vi kontakt med hans gamla ägare och vi kunde byta honom mot en 3årig storhäst efter Irco Mena. Vi nappade på erbjudandet så när jag var 15 år gick jag över till storhäst.
Algoth som denne 3åring hette var hur lugn och snäll som helst men extremt oförsiktig. Man tröttnar efter ett tag att riva halva banan så det slutade med att jag stod hästlös eftersom vi lämnade tillbaka honom. Under tiden red jag dock en annan häst, en glad bufflig herre efter Robin Z. Vi tävlade lite men till sist kom jag inte längre med honom och eftersom det varken fanns ridbana eller ridhus var det omöjligt att hålla igång honom på vintern.
Min tränare visste att vi letade häst och kunde tänka sig att sälja en till oss, Corrundy, han hade gått 135 och var en perfekt tävlingshäst. Vi nappade på detta och jag började rida honom mer och mer. Ett tag innan besiktningen skulle ske trillade han i stallgången och fick en rejäl lårkaka, efter den var läkt var det besiktning. Där visade dig dock vara en skada på en sena och han skulle läka ett tag men vi ville fortfarande ha honom så vi gick och väntade på att han skulle bli bra.
En dag på min mammas jobb var det en som sa att hon visste en superfin häst till salu för en billig peng, vi tog en chansning och åkte och tittade. Fernando var stor och fin, inte mycket riden men han hade kapacitet. Allt slutade med att vi köpte Fernando Alonzo G och det är honom jag har idag också. Han är född 2005 e. Emmerton. Vi köpte honom den 12/11-10, jag har alltså snart haft honom i ett år. Då har han gått från att inte vara riden mycket till att ha startat 2st 120 klasser. Okej, detta hade gått mycket fortare med Malin Bayard men jag har haft en underbar resa och har lärt mig otroligt mycket och lär mig varje dag.
Jag skickar in detta ryttar CV för att bli sedd. Jag vill bli något, nej, jag ska bli något. Jag har inte haft så mycket tur under mitt hästliv men jag har gjort en resa som inte många har gjort och jag har lärt mig otroligt mycket. Jag har inte fått någonting serverat men jag hade nog inte viljat byta det heller.
Jag har tränat för Katarina Strand som är utbildad C-tränare, har också tränat för Pontus Kvarnholt, inte utbildad men han har en fantastisk känsla. Just nu tränar jag för Sofie Thurdin, utbildad C-tränare, det ger mig otroligt mycket och jag kommer hem med nya erfarenheter varje gång.
Om 10år har jag vunnit på triss, har en fantastisk gård med några färdiga hästar och många på väg till toppen. Jag kommer till en punkt när jag känner mig färdig med hästar, jag vill ständigt ha en utmaning och vill hela tiden utvecklas.
Jag tror inte att någon speciell häst passar mig, släng upp mig på ryggen och låt mig känna efter, jag har ridit många olika hästar och vill som sagt ha utmaningar. Eftersom jag fortfarande är junior går det bra med ponnysar också. Jag ser varje dag som en ny utmaning.
”Jag anser att Hanna Blomdell har stor potential till att bli en framgångsrik ryttare. Hanna har utvecklats oerhört mkt och hon har väldigt lätt för att ta instruktioner vilket leder till positiva resultat. Jag tror att hon har goda möjligheter att lyckas inom ridsporten med rätt resurser och yttre förutsättningar”
Sofie Thurdin C-tränare
Presentation av mig:
http://www.youtube.com/user/hannablomdell1?feature=mhee#p/a/u/0/hvNWJ6sduS4
Min och Fernandos 120 debut:
http://www.youtube.com/user/hannablomdell1?feature=mhee#p/u/4/WorqmHxSNog
Vår första avd. A tillsammans:
http://www.youtube.com/user/hannablomdell1?feature=mhee#p/u/6/PA5C_j0zE8E
Träningar för Sofie Thurdin:
http://www.youtube.com/user/hannablomdell1?feature=mhee
http://www.youtube.com/user/hannablomdell1?feature=mhee#p/a/u/1/ka1hI7v0vdk